Termer vid vattenanalys

En vattenanalys säger mycket om det vatten du använder varje dag för mat, dryck, dusch och tvätt. Men termerna som används i resultatet för en vattenundersökning kan väcka fler frågor än de ger svar, om du inte känner till vad de betyder. I den här guiden reder vi ut ord och begrepp som hör en vattenanalys till. Kontakta oss gärna med funderingar och spörsmål!

Aggressiv kolsyra

Aggressiv kolsyra uppstår när koldioxid neutraliseras. Eftersom aggressiv kolsyra är starkt negativt laddad attackerar den koppar, som är positivt laddad. Följden blir gröna beläggningar på porslinet i badrummet och runt strålblandaren. Successivt äter kolsyran sig genom koppar och skapar läckor. Läs mer om aggressiv kolsyra här

Alkalinitet

Vi använder alkalinitet som mått på ett vattens buffertkapacitet. Resultatet säger något om vattnets metallangripande egenskaper, tillsammans med pH-värde och aggressiv kolsyra. Hög alkalinitet är bra, eftersom det förbättrar vattnets förmåga att stå emot försurning och minskar risken för aggressiv kolsyra och korrosion. Läs mer om alkalinitet här

Aluminium

Aluminium kan förekomma i råvatten, men kan även ha hamnat i ditt dricksvatten via processkemikalier. Det kan även finnas i ditt grundvatten efter att marken har släpp ifrån sig det. Aluminium kan orsaka slambildning i distributionsanläggningar. Läs mer om aluminium här

Ammonium

Vatten med höga halter av ammonium kan orsaka nitritbildning och lukt, och öka risken för vattenburna smittor. Ämnet kan vara naturligt förekommande eller vara en förorening från avlopp, gödningsmedel och industrier. Risken för ammonium ökar när vattnet är syrefattigt och innehåller järn och humus. Läs mer om ammonium här

Anjoner (summa)

Summan av negativt laddade joner i vattnet tex bikarbonat (HCO₃^- ) Klorid (Cl^-) och Nitrat (NO3^-). En anjonbytare byter oönskade anjoner till önskad anjon.

Antimon

Vanliga källor till antimon i vatten är föroreningar från industri, deponi och rötslam, men det kan även tillföras från material i VA-installationer. Det misstänks att blodets kemiska sammansättning kan påverkas hos personer som får i sig dricksvatten med höga halter av antimon under en längre period. Läs mer om antimon här

Arsenik

Att arsenik har negativa hälsoeffekter även i små mängder känner de flesta till. Om du får i dig vatten med arsenik under en längre period riskerar du kroniska hälsobesvär. Bland annat ökar risken för cancer. Arsenik kan förekomma naturligt eller på grund av föroreningar. Läs mer om arsenik i vatten här

Bakterier

Escherichia coli (E coli) är en av flera sorters koliforma bakterier som kan förekomma i ditt dricksvatten. De här mikroorganismerna finns i jord, men även i tarmkanalen hos människor och djur. Kolibakterier i vatten hänger ihop med sjukdomsframkallande virus och bakterier. Läs mer om bakterier i vatten här

Bly

Om bly finns i ditt dricksvatten beror det troligen på att vattnet även har lågt pH-värde, eftersom surt vatten blir korrosivt och sliter på installationer med bly. Om du får i dig vatten med mycket bly under en längre tid kan det leda till kroniska hälsoeffekter. Läs mer om bly i vatten här

Bottensats

Grumligt vatten som bildar en rostfärgad bottensats när det står stilla beror ofta på förhöjda halter av järn. Bottensatsen bildas inte bara i handfat och kärl, utan även i vattenledningarna. Det kan sätta igen rör och få vatten att lukta och se konstigt ut. Läs mer om bottensats här

COD(Mn)

COD (Mn) står för chemical oxygen demand och kallas kemisk syreförbrukning på svenska. Med den här metoden mäts mängden organiska ämnen i vatten. Förhöjt COD pekar på en förorening från ytvattnet. Resultatet kan bli dricksvatten med gulaktig färgton och otrevlig lukt och smak. Läs mer om kemisk syreförbrukning här

Fluorid

En viss nivå av fluorid i vatten kan ha en positiv effekt på dina tänder, men högre värden kan leda till missfärgningar på emaljen och fluorinlagring i benvävnad. Särskilt små barn är känsliga för dricksvatten med förhöjd halt av fluorid. Läs mer om flour och flourid i vatten här

Fosfat

Fosfat i dricksvatten kan vara ett tecken på föroreningar från avlopp och gödsling, men ursprunget kan också vara naturligt. Ämnet används ofta i industri, jordbruk och tvättmedel. Det kan vara lämpligt att kontrollera halten av fosfat bland annat vid vattenbehandling och i närheten av jordbruk. Läs mer om fosfat i dricksvatten här

Färg

Vatten ska helst inte ha någon färg alls. Missfärgningar kan härstamma från organiskt eller oorganiskt material och pekar på olika problem med dricksvattnet. Skiftningar innebär sällan en direkt hälsorisk för den som dricker vattnet, men det kan lukta och smaka otrevligt. Läs mer om missfärgat vatten här

Vattenhårdhet (°dH)

Vattenhårdhet bestäms av mängden magnesium och kalcium i vattnet. Mindre mängder av mineralerna innebär att vattnet är mjukt, större mängder innebär att vattnet är hårt. Totalhårdhet mäts i Tyska hårdhetsgrader. En hög hårdhet innebär större risk för utfällningar i ledningar och kärl, speciellt vid uppvärmning. Vid tvätt går det åt stora mängder tvättmedel och skador på tvätt kan förekomma. Läs mer om vattenhårdhet här

Järn

Järn i vatten kan orsaka bruna avlagringar och fläckar på tvätt. Det kan även täppa igen rör. I riktigt hög koncentration kan järn i vatten leda till förgiftning, särskilt hos små barn. Vanliga tecken på problem är att ditt dricksvatten börjar smaka och lukta illa. Läs mer om järn i vatten här

Järn ELOF

Järnvärdet uppmätt Efter Luftning Och Filtrering, används för att avgöra om järnet är  lättfällt eller bundet till tex humus.

Kadmium

Vatten med förhöjda halter av kadmium ska inte drickas eller användas i matlagning, eftersom det i det långa loppet kan påverka njurarnas funktion. Kadmium finns i dricksvatten på grund av sedimentär berggrund, föroreningar eller korrosion i ledningsnätet. Läs mer om kadmium i vatten här

Kalcium

Kalcium kan hitta sin väg till vatten på naturlig och artificiell väg. Konsekvensen av förhöjda halter kan bli utfällningar (särskilt vid uppvärmning) och skador på tvätt. Halten kalcium påverkar hur hårt vattnet är, tillsammans med magnesium. Läs mer om kalcium i vatten här

Kalium

Kalium i vatten kan ha ett geologiskt ursprung eller komma från exempelvis konstgödsel som trängt in i vattnet. I vanliga fall innebär kalium inte en direkt hälsorisk, men förhöjda halter pekar på att ditt vatten har blivit förorenat. Läs mer om kalium i vatten här

Katjoner (summa)

Summan av positivt laddade joner i vattnet tex Natrium (Na⁺), Kalcium (Ca²⁺), Magnesium (Mg²⁺), Järn (Fe^2/3+)  och Mangan (Mn²⁺). Katjonbytare byter bort oönskade katjoner till önskad katjon.

Kisel

Vårt näst vanligaste grundämne, kan indikera förekomst av lera och sand i vattnet. Kisel kan bilda pannsten tillsammans med hårt vatten.

Klorid

Vatten med förhöjda halter av klorid löper större risk att skada ledningsnätet och orsaka korrosion. Ämnet kan dessutom påverka vattnets smak. Kloriden i ditt dricksvatten kan ha sitt ursprung i saltvatten från tusentals år sedan som lagrats i berget, havsvatten eller vägsalt. Läs mer om klorid här

Konduktivitet (Ledningsförmåga)

Konduktivitet är ett sätt att mäta vattnets förmåga att leda elektricitet. Det berättar även hur stor mängd lösta salter som finns i vattnet. Hög ledningsförmåga över riktvärdet innebär påskyndad korrosion. Läs mer om vattenkonduktivitet här

Koppar

Koppar i vatten kan ge den som dricker vattnet diarré, särskilt hos känsliga småbarn. Korrosionsangrepp på kopparledningar är huvudsakliga orsaken till förekomst. Koppar kan skapa gröna beläggningar på porslin i badrummet och få ljust hår att skifta i blågrönt. Läs mer om koppar i vatten här

Krom

Förekomst av krom kan indikera påverkan från industriutsläpp, deponier eller material från vatteninstallationer. Kroniska hälsoeffekter är inte kända men kan inte uteslutas. Om kromhalten överstiger 0,05 mg/l bör vattnet inte användas till dryck eller livsmedelshantering.

Langeliers index, korrosionsindex

Indikerar om vattnet är korrosivt (-värde) eller övermättat (+värde) med avseende på kalciumkarbonat. Indexet tar hänsyn till flera parametrar som pH, alkalinitet, hårdhet, temperatur och konduktivitet. Indexet bör ligga nära 0, ett positivt värde är övermättat och negativt (–) korrosivt. Vatten med ett Langelier-mättnadsindex på -1,0 är en pH-enhet under mättnaden, som innebär att om du höjer pH-värdet med 1 enhet kommer vattnet i jämvikt.

Lukt

Förklaringen till varför vatten luktar är ofta naturlig. Det kan röra sig om exempelvis jord, lera eller sjövatten. Höga halter av järn och humus kan också skapa en motbjudande lukt. Att mäta lukt med vattenanalys är svårt, men näsan reagerar ofta utan att provtagning behövs. Läs mer om illaluktande vatten här

Magnesium

Magnesium anger tillsammans med kalcium vattnets totala hårdhet. Mindre mängd innebär mjukt vatten och större mängd innebär att vattnet är hårt. Hårt vatten kan orsaka beläggningar. Ibland kan förhöjda halter av magnesium även lämna smak i vatten. Läs mer om magnesium i vatten här

Mangan

Den grå-vita metallen mangan är ett grundämne som påminner om järn. I höga halter kan det orsaka skador på tvätt och missfärga porslin. Små svarta flagor som kommer ut ur kranen är ett tecken på att det finns i vattnet. Vatten med höga halter av mangan bör inte ges till spädbarn. Läs mer om mangan här

Natrium

Natrium är en sorts salt och bidrar till vattnets konduktivitet. Kan förekomma naturligt eller som en påverkan från havsvatten. Förhöjda halter av natrium kan också orsakas av vägsalt som förorenar råvattnet. Läs mer om natrium här

Nickel

Nickel kan förekomma naturligt i grundvattnet, kan även bero på industriutsläpp eller kranar och andra VA-installationer. Halten bör ej överskrida 0,02 mg/l.

Nitrat

Förekommer oftast på grund av att ytvattnet har förorenats av jordbruk i närområdet. Vatten med höga halter av nitrat är inte bra sett till din hälsa. Barn som inte fyllt ett år bör inte få i sig vatten med nitrat, eftersom det kan påverka deras förmåga att ta upp syre i blodet (methämoglobinemi). Läs mer om nitrat här

Nitrit

Förekomst indikerar att vattnet kan ha förorenats av gödningsmedel eller av avlopp. Får du i dig vatten med nitrit under en längre tid kan binjurarna påverkas negativt. Även blodets förmåga att ta upp syre kan försämras, allra mest hos små barn. Nitrit innebär dessutom en ökad risk för vattenburna smittor. Läs mer om nitrit här

Permanganatindex

Oxiderbarhet eller permanganatindex är ett mått på mängden organiskt material i vatten. Om halten är förhöjd pekar det på att mikroorganismer inte sorteras bort ordentligt från ditt dricksvatten. Högt permanganatindex ökar risken för mikrobiologisk tillväxt, det vill säga att bakterier växer i storlek eller antal. Läs mer oxiderbarhet här

pH-värde

Kanske kommer du ihåg pH-skalan från skolans NO-lektioner. Då kanske du också minns att lågt pH-värde innebär att något är surt, vilket även gäller för dricksvatten. Surt vatten kan i värsta fall slita så mycket på rören att läckor uppstår. Läs mer ph-värde i vatten här

Radon

Radon ökar bland annat risken för lungcancer. Det är farligt att andas in ämnet, men att dricka radonhaltigt vatten är inte en lika stor risk. Problem kan uppstå i duschen, eftersom gaserna frigörs i luften. Att upptäcka radon i dricksvatten är svårt, eftersom det är lukt- och smakfritt. Läs mer om radon här

Selen

Selen är ett grundämne som förekommer naturligt i jorden och grundvattnet. Selen ingår i enzym som skyddar cellerna mot oxidation, deltar i immunologiska försvarsmekanismer. Ett förhöjt selenintag kan medföra hälsoeffekter. Halten i vatten bör ej överskrida 0,01 mg/l.

Sulfat

Vatten med förhöjda halter av sulfat kan påskynda korrosionsangrepp. Sulfat är ett saltämne och vatten med höga halter av ämnet kan börja smaka otrevligt. Hos små barn kan det även orsaka diarré. Läs mer om sulfat här

Turbiditet (Grumlighet)

Turbiditet är ett sätt att mäta grumlighet i vatten. Den kan bestå av partiklar eller opalescens, som kan se ”mjölkigt” ut. Grumligt vatten pekar på att föroreningar finns. Förhöjd turbiditet kan öka risken för spridning av smittor och tillväxt av mikroorganismer. Läs mer om turbiditet här

Uran

Att få i sig vatten med förhöjda halter av uran kan påverka njurfunktionen och skada levern. Framförallt om du fortsätter att dricka och laga mat med vattnet under en längre tid. Om ditt vatten innehåller mycket uran finns anledning att testa radonhalten. Läs mer om uran här